Viveca - rädsla
Många av oss drabbas ju av att bli rädda. Höjdrädsla är ju vanligt, när man inte hoppat på ett tag så växer plötsligt de allra minsta hindren till att bli gigantiska.
Ramlar man av och slår sig illa, så är det ju jättelätt att bli rädd, händer det ofta så kan man ju helt tappa glädjen i att rida. Och det värsta av allt är ju att om man börjar bli rädd, då blir man stel och spänd, vilket påverkar hästen så att även den blir spänd och risken är störra att man ramlar av igen....och igen
= tufft.
Ja, vad gör man då? Har man blivit höjdrädd, så är ett bra tips att hoppa massor av pyttesmå hinder och sen sakta höja dem. Kanske skippa att åka på träning hos en tränare som är känd för att höja hindren.
Jag anmälde mig till en unghästgrupp med min vuxna häst, då nivån automatiskt blev låg och jag kunde få tillbaka självförtroendet, utan att känna mig feg. För det kan vara svårt att säga att man vill hoppa lågt om man rider i en grupp med proffsiga ryttare, man vill ju alltid vara duktig, så det är risk att man hänger på och hoppar för höga hinder för fort.
Rädsla drabbar faktiskt de flesta ngn gång, men ju fortare man tar tag i den ju fortare försvinner den. Ett annat tips är faktiskt att köpa en uppblåsbar väst, för då slår man sig mindre om man ramlar av vilket gör att hjärnan inte blir så rädd för att trilla. Det kan faktiskt vara bra om man ramlar av ngn gång ibland (utan att slå sig) då vet man att det inte är så farligt.
Har man blivit rädd för att rida, så gäller det att få tag på en supersnäll (gärna slö) häst som inte är rädd för ngt. Får man skänkla på lite istället för att sitta och hålla igen så känner man att man är mer i kontroll och rädslan försvinner.
Så mkt av ridningen sitter i ens huvud, trygghet och självförtroende kan göra underverk.
Nemo var för känslig för mig i hoppning så jag fick dåligt självförtroende av att hoppa honom.
Rosanna tyckte att han var lätt och jätterolig att hoppa, och att han var bra för hennes självförtroende då han aldrig stannar. Han passar en ryttare med bra balans som finns där utan att göra för mkt.
Quattra ger mig super självförtroende, hon är inte så känslig och kan stanna om man är för passiv, men bara man skänklar lite så hoppar hon glatt. Och jag har en förmåga att skänkla då jag tror att jag inte gör ngt.
Så det gäller verkligen att välja en häst som passar ens egen ridstil och temperament. Om man ser på Malin Baryard t ex så är alla hennes topphästar ganska lika.
Kommentarer
Trackback
