Viveca - tröttnar aldrig på hästar
När jag var barn var jag väldigt aktiv. Min mamma sa att jag bara fick ha 5 aktiviteter i veckan, så det var ridning (såklart), elitgymnastik (var med, men ingen vidare talang), hundklubb (jag och min bästis tvingade områdets tjejer att vara med), blåvingarna (= scouterna, varför vet jag inte då jag varken gillar att tälta eller vandra i skogen) och fotboll ( här var jag om möjligt mindre talangfull än i gymnastik).
Ja, sen bytte jag ut vissa av ovanstående aktiviter mot att gå med i klubbar för volleyboll, basket och friidrott, gjorde ingen större succe här heller - kanske beroende på att jag bytte sport hela tiden.
För att summera det hela så är det enda intresset som funnits med hela livet och utvecklats och växt, är mitt intresse för hästar.
Man kan aldrig bli uttråkad, fullärd, för gammal, för skadad eller för trött, då det ju alltid finns alternativ och nya utmaningar. Man kan byta nivå, disciplin, hästras, you name it.
Jag blir så glad då jag läser artiklar om utvecklingsstörda och handikappade och folk som mår dåligt som blir hjälpta till ett bättre liv med hjälp av dessa underbara djur.
Blir även så tacksam mot hästen som låter oss rida, träna, tävla dem, att de är så snälla och går in i en transport som är helt mot deras natur. Och att de är så goa och mysiga.
Jag förstår ju också att de helst av allt vill vara ute i stora hagar med sina kompisar, men ändå så accepterar de med gott mod det mesta som vi hittar på.
Ett stort tack till er alla supermysiga hästar :)
Kommentarer
Trackback
