horserus.blogg.se

Idag fick jag prova på att rida igen :D Vid operationen sa läkaren att jag kunde börja rida lite lugnt efter två veckor! Han tyckte att jag kunde börja lite lugnt ute skogen, medan det är det sista jag tänker göra eftersom det finns många fler risker och saker hästarna kan bli rädda för i jämförelse med inne i ridhuset ;) Tror att jag får ta stöd i stigbygeln men det var lite svårt för när jag försökte ta in foten som är gipsad i 90 grader blev benet i helt fel vinkel.. Så blir utan stigbyglar och sitsträning framöver :) I tre månader ska jag försöka ta det lite lugnare innan det har läkt ihop helt och blivit stabilt igen!

 

Red Posh idag :)

Än så länge trivs jag hemma igen, faktiskt skönt med svensk miljö och man känner den här hemma-känslan jag tycker man kan få när man kommer hem från semester :) På dagarna är det inte jättehändelsefullt eftersom jag inte har någon sysselsättning eller så lätt tar mig hemifrån utan (automatväxlad) bil. Men ibland träffar jag vänner och varje dag följer jag med mamma till stallet. Det är dock rätt frustrerande att vara i stallet och inte göra någonting!! Eftersom jag går på kryckor är händerna fulla och kan därför inte mocka, göra höpåsar, borsta häst, bära någonting= irriterande! Jag ser bara på när mamma gör saker och tycker att det går så långsamt haha. Är nu van vid högt tempo när jag har hästarna som arbete så när mamma mockar en box på 15 minuter så skulle jag vilja göra det på 5 haha. Men de två sista dagarna har jag faktiskt gjort någon nytta! Longerade Tusse, som dock var lite svårt då jag behövde ta stöd på benet och hoppa runt i cirkel, samt agera manuell skrittmaskin till Posh (mammas nya häst!!) genom att sitta på en pall med longerlinan över huvudet och ha henne gående runt mig.

 

Mamma rider Tusse nästan varje dag och det går superbra, de gillar varandra. Mamma säger att det är stor skillnad på honom sedan hon red honom ett halvår sedan, vilket jag verkligen håller med om! Förut var han alltid någon spänd, speciellt i galoppen, och han var lite tramsig och ofokuserad och man fick ofta lite anpassa sig efter hans "humör och busighet" för dagen. Nu är han alltid fullt fokuserad och igenom i hela kroppen, lyssnar på allt man ber om och gör det riktigt bra, både vid träning utan och med hinder. Jag känner att den skillnaden har kommit för jag lärt mig så mycket mer i Tyskland, tycker jag fått hjälp med att få en mer helhetsbild av hästar och ridning på ett annat sätt än förut. Det tycker jag hjälper mig att ha en mer klar bild av mina mål med ett ridpass eller en övning och som gör att jag har fått bättre resultat. En tjej i stallet fick hoppa honom lite igår också och tyckte han var superrolig att rida. Kul för att det känns som jag gjort ett bättre jobb och för att jag tror på honom och hans framtid så himla mycket!

Eftersom jag kommer vara i Sverige några månader innan jag kan jobba igen tyckte jag det var självklart att ta hem Tusse också, så några dagar efter att jag åkt klev även han på en lastbil för att åka till hans gamla stall i Rydbo. Han kom hem hel och fräsch och rids av mamma för tillfället :)

Precis som rubriken avslöjar så lyckades jag bryta benet för knappt två veckor sedan! Det var när jag skulle hänga på Bulldozer, en treårig kraftig häst som inte hade haft jättemånga på sin rygg förut. De första stegen gick jättebra men efter några meter märkte han att jag var där uppe och han kastade huvudet åt höger så Kristin som höll i honom inte hade en chans att hålla kvar. Han gör något bocksprång och jag kastar mig av, hamnar dock ganska nära honom och då han svänger rumpan till vänster strax efter gör att hans bakben kommer på mig och han trampar mig över ryggen/rumpan. Så det var där Kristin och Torben trodde att jag hade gjort mig illa när jag inte ställde mig upp direkt. Men jag måste antagligen landat snett på foten och kanske fått extra kraft mot marken för att han prejade mig, för det var i vristen jag kände smärta! Jag gick in med hjälp av Torben och då tyckte jag också att jag kände att det kändes lite längst ner vid benet, det gick inte att stödja på och var inte stabilt. Fick även lite brännmärken på magen utav longerlinan.

 

Dock hoppades vi ju alla på att det onda i foten var en stukning men när det svullnade upp ganska rejält efter någon halvtimme och jag kände att det gjorde mer ont så åkte jag och Kristin in till sjukhuset. Vi åkte in så vi var där vid 8-tiden, vi åkte inte därifrån förens halv 3!! Under de timmarna röntgade de benet och fastslog att vadbenet var av och skenbenet en spricka. Fick gips och information om att det skulle behöva opereras.

 

Den tyska läkaren föreslog till mig att det var skönast att åka till Sverige och operera för att det kan ta längre tid än planerat och det kan vara svårt tiden precis efter operationen att flyga någonstans så det finns risk att ofrivilligt fastna i Tyskland. Eftersom jag har ett sådant fysiskt jobb finns det ingen som helst möjlighet att arbeta med ett brutet ben och två kryckor, det finns heller ingen där som har tid att hjälpa mig som sjukling därför kändes det bäst att så fort som möjligt komma till Sverige, vilket jag gjorde med flyg två dagar efter. Behövde ligga på sjukhuset ett par dagar i Sverige för att få ner svullnaden och sen opereras på lördagen. Då fick jag en platta och 7 skruvar inopererade för att sätta ihop och stabilisera. Nu har det gått drygt en vecka efter operationen och det känns ganska bra! Tar inga smärtstillande tabletter längre och har börjat stödja på foten när jag går med kryckorna. :)