Viveca - Eddie
Har lyckats ta hela en ok bild på Eddie, så här är han. Mitt irländska fullblod, drygt 170 cm och numera 8 år.
Har börjat rida en del dressyr nu och ska även börja hoppa nu när han börjar komma till ro i Sverige.
Gäller att trimma och rida ihop sig innan fälttävlanssäsongen kommer igång.
Viveca - jagad av lös främmande hund
Lycka är att vara ute och jogga och plötsligt bli jagad av annans hund, haha. Hade jag ridit hade det inte varit lika kul. Men nu var jag ju till fots med Sasha kopplad vid min sida. Lyckan var att jag fick en anledning att stanna och vila:) försöker springa 3 ggr i veckan, men i morse var det trögt.
Men oj vad skitiga hundarna blir o vi har ingenstans att spola av dem så det e många grushögar i huset...
Sasha tyckte oxå att det var kul då hon förstod att det var en snygging i form av en stilig Welsh Springer Spaniel och inte en mordtörstig bulldog....(inget ont om bulldoggar...)
Alltid lika kul då det inte är mina hundar som är olydiga. Känner mig såå snäll då jag glatt säger att det är ok att främmande hundar kommer farande. Tycker att det är så trist med folk som skäller ut varandra. När jag hade hund i sta´n blev jag ofta utskälld då jag hade min hund lös, så jag vet hur det känns.
Brukade säga till den ilskna personen " stackars dig som har så tråkigt liv att du måste hetsa upp dig för något så banalt som att en liten hund inte är kopplad" då blev han (var ofta en han) om möjligt ännu ilsknare... Ja alla har vi våra sätt att förgylla varda´n på:)
Viveca - gäller att börja i tid
Vi var i Turkiet med hela familjen för många år sen. Jag spanade då in ett gäng söta ponnyer som jag tänkte skulle vara lämpliga för Rosanna. Så hon kunde hänga med ut på en ritt i bergen.
Men när vi skulle välja häst så tyckte de på ridcentret att ponnyerna var inget att ha på uteritterna, de fungerade bara att ledas med nybörjare.
Så det var bara att slänga upp henne på en av de stora:)
Och det gick jättebra, full fart galopp utan problem.
Bättre med en stor och snäll än en liten och busig...
Det är faktiskt därför som jag aldrig köpt shetlandsponnier till barnen utan satsat på de lite större Welsh Mountains = en superb första ponny. De är mer som en riktig häst i miniformat och mkt mer ridbar.
Viveca - terränghoppning
Nu blir det kallare o kallare o mörkare o mörkare. Hela terrängsatsningen försvann i juli då Quattra blev halt. Tur att jag kunde pipa iväg några dgr till Iralnd o få hoppbehovet stillat ngt.
Fiins inget roligare än terränghoppning. Håller redan på att planera för en till resa i februari....
Viveca - Oslo horse show
Håller på att samla ihop alla grejor för att åka till Oslo Horse Show. Förra året var Qubbe med oss. Det var verkligen superkul.
Men detta år följer (tyvärr) ingen häst med.
Men detta år följer (tyvärr) ingen häst med.
Viveca - dressyr i portugal igen
Besökte ett ridcenter till i Portugal, även detta med inriktning dressyr.
Det var fint och bra på många sätt, men tyvärr höll inte nuvarande hästar måttet. Vi har ju satsat på dressyr och träning med Häst & Sport Resor och är mkt noga med att hästarna är välridna och välutbildade så att våra kunder blir (helst) mer än nöjda.
Viveca - I love dressage
Wow vad jag har haft det bra, har varit ett par dagar i Portugal! :)
Har ridit såå fina hästar. Var och provade nya ridcenters och det första vi besökte var verkligen toppen. Det var ett stuteri som satsar på att föda upp Lusitanos som ska kunna konkurrera med tyska och holländska hästar.
Vi fick se både ston, föl och unghästar både visade för hand och under ryttare.
Såg 3 fyraåringar som var helt fantastiskt fina. Beridaren / tränaren visade upp dem för oss och döm om min förvåning när han frågade om jag ville provrida. Vem säger nej till ett sån´t erbjudande.
Detta var en av dem = ett sto som vunnit de flesta unghästklasser som hon startat i.
Detta var en hingst, man kunde aldrig tro att han bara var 4:a år, såå ridbar.
Här e han i dagsljus.
Ett sto med resning.
Det var precis som att rida ett tyskt el holländskt halvblod av hög kvalitet, luftiga fina gångarter.
Red även en 8-årig kille som kunde allt och som gjorde sitt bästa för att försöka förstå vad jag ville. Är ju inte så van vid att rida passage.
Åh vad kul att rida en riktig läromästare:)
Vill åka tillbaka snart. Hela ridcentret var av högsta kvalitet och kärleken för hästen (o då speciellt lusitanon) genomsyrade allt. Sparades inte på nå´t för att hästarna skulle ha det bra.
Måste nog fixa en VIP resa hit så jag får en anledning till att åka tillbaka. Detta blir en utsökt pärla att presentera i 2014 års katalog.
Viveca - Pengar eller saker
När vi började att tävla för ca 15 år sen, var startanmälan billig och man fick fina priser. På B-ponny blev Mickis meetingbäst och fick 1500:-, på D-ponny vann hon en fin sadel till ett värde av 20 000:-. Ngt år hade vi prispengar på 5 siffriga belopp. Det kan verka mkt men i jämförelse med vad det kostar att tävla och ha häst så är det en piss i Missisippi.
Nu har ju alla prispengar försvunnit på ponny och ersatts med att få startavgiften tillbaka, dvs inget pris alls. Lite trist tycker jag. men ibland så finns det ambitiösa klubbar som fixar roliga priser och då blir man glad.
På Rådmansö var man duktiga och fixade sponsorpåsar till alla deltagare = kul:)
Ser ut som en kock mössa men är faktiskt ett cykelsadel skydd:)
Viveca - trender vofsingar
Visst är det festligt att det är inne med olika hundraser inom hästvärlden.
Först skulle det var stora respektingivande hundar såsom doberman, rottweiler och rohdesian ridgeback (Maria Gretzer har flera stycken).
Jag var starkt sugen på att köpa en oxå, men hörde att de var så frusna så att de behövde täcke, var dödstrött på alla hästtäcken då så det blev inget köp.
Säkert pefekta att ha på en gård men väl stora att släpa med sig överallt, kan ju räcka med alla 5-700 kilos kolosser som man fösöker hantera...så då var det plötsligt en stor hund i liten förpackning som gällde = jack russell, enligt mig en jättejobbig hund, typ shetlandsponny. Kaxig och svår att få lydig.
Alldeles för mkt vilja o tuffhet för min smak.
Och nu är det fula små snarkhundar som är det senaste = fransk bulldog och mops...undrar vilken trendnisse som lyckades med att få dessa raser in i stallen...nå´n som vet?
Vem vill pussa denna skrynkelnos??
Och vem kan tycka att denna profil e snygg?
Ja, själv är jag ju lat och kelig. Gillar lättuppfostrade vallhundar som är långhåriga, mjuka och mysiga att pussa.
Världens vackraste Sasha:)
Alltid pigg o glad o sugen på lek:)
Och när hon råkade bli på smällen med en golden retriver så blev det 10 sötnosar till.
Och då var vi ju tvungna att behålla en = Kiara (min favoritparfym när jag var 15 år)
Viveca - hälta fram
Nu har det varit så extremt torrt och hårt i marken under hela sommaren, så flera veterinärer har berättat att det är xtra många hovledsinflammationer.
Något intressant som jag läst forskning om gällande ledförslitningar (artros eller pålagringar = kärt barn har många namn) för människor är att lätt träning är lika effektivt som inflammationshämmande medicin (typ Metacam, Butta för hästar).Det är inte farligt att motionera även om man har lite ont, men dagen efter ska smärtan återgått till som den varit innan, Annars har man tränat för hårt.
Att motion fungerar beror på att näringstillförseln till ledbrosket ökar och musklerna stärks så att belastningen på leden minskar.
Detta tror jag absolut gäller för hästar också. Och jag som varit med ganska länge har ju även märkt att förr ordinerades alltid boxvila vid hälta, men nu är det mer och mer kontrollerad motion som gäller. Nocke tex ska abolut inte vila när han är halt, utan få lätt motion, tex gå på skrittband eller tömköras. Både Nocke och Ture som är lata och matglada då man inte rider dem, fungerar inte att leda för att bli bra. Då blir det ingen aktiv "lätt motion" utan helt meningslös och de blir snarare haltare.
Då hästar vilar eller bara är ute o promenerar tappar de alla övriga muskler, och även andra problem kan då komma fram.
Nocke som varit en elitponny under många år har behandlats flera gånger i lederna, men har alltid med aktiv vila blivit bra och kunnat tävla igen.
Åh, vad jag älskar denna ponny. Han gör verkligen allt för sin ryttare och är alltid superpositiv och glad. Finns inte många som han:)
Viveca - ryggont och hälta
Alla vi som håller på med hästar kommer förr eller senare ha en halt häst (tyvärr). Och då är det ju väldigt viktigt att inte bara behandla symptomen utan lösa källan till det onda. Om detta kan man skriva sida upp och sida ner. Men idag tänkte jag ta upp en fråga om vad som gäller när ens häst är halt och även har ont i ryggen.
Frågan är då om hästen blir halt av ryggontet eller om hältan i benen gör så att hästen får ont i ryggen.
Jag ställde denna fråga till Helene veterinärsassistent och fysioterapeut som regelbundet kommer ut och kollar våra hästar. Hon håller även på att skriva en bok som tar upp ämnet kring hur man diagnosticerar var hältan sitter.
Viveca - trodde jag såg i syne
Detta är inte photoshop :)
Två glada elefanter mitt i Stockholm med Kaknästornet i bakgrunden.
Jag blev jätteglad då jag såg att de hade det så bra. Stor hage och en kompis (det är ju det som jordbruksverket kräver för alla hästar).
Viveca - på besök hos Linda
Linda har ett gäng fälttävlanshästar som hennes dotter tävlar upp till landslagsnivå. Just nu är dem på lag-SM i Tågarp, jag håller tummarna för dem och Roslagens Rid- & Körklubb
Här med två egna uppfödningar, en liten unghingst och ett åringssto.
Hon är så glad över att den nyfödda killen verkar ömsa päls och bli svart som sin mamma:)
Man blir riktigt sugen på att ta ett eget föl någongång, men det är en lång transportsträcka med mycket jobb och kostnader innan man vet vad man har. Så hitills har jag valt att köpa hästar från 5 år och uppåt.
Viveca - rädsla
Många av oss drabbas ju av att bli rädda. Höjdrädsla är ju vanligt, när man inte hoppat på ett tag så växer plötsligt de allra minsta hindren till att bli gigantiska.
Ramlar man av och slår sig illa, så är det ju jättelätt att bli rädd, händer det ofta så kan man ju helt tappa glädjen i att rida. Och det värsta av allt är ju att om man börjar bli rädd, då blir man stel och spänd, vilket påverkar hästen så att även den blir spänd och risken är störra att man ramlar av igen....och igen
= tufft.
Ja, vad gör man då? Har man blivit höjdrädd, så är ett bra tips att hoppa massor av pyttesmå hinder och sen sakta höja dem. Kanske skippa att åka på träning hos en tränare som är känd för att höja hindren.
Jag anmälde mig till en unghästgrupp med min vuxna häst, då nivån automatiskt blev låg och jag kunde få tillbaka självförtroendet, utan att känna mig feg. För det kan vara svårt att säga att man vill hoppa lågt om man rider i en grupp med proffsiga ryttare, man vill ju alltid vara duktig, så det är risk att man hänger på och hoppar för höga hinder för fort.
Rädsla drabbar faktiskt de flesta ngn gång, men ju fortare man tar tag i den ju fortare försvinner den. Ett annat tips är faktiskt att köpa en uppblåsbar väst, för då slår man sig mindre om man ramlar av vilket gör att hjärnan inte blir så rädd för att trilla. Det kan faktiskt vara bra om man ramlar av ngn gång ibland (utan att slå sig) då vet man att det inte är så farligt.
Har man blivit rädd för att rida, så gäller det att få tag på en supersnäll (gärna slö) häst som inte är rädd för ngt. Får man skänkla på lite istället för att sitta och hålla igen så känner man att man är mer i kontroll och rädslan försvinner.
Så mkt av ridningen sitter i ens huvud, trygghet och självförtroende kan göra underverk.
Nemo var för känslig för mig i hoppning så jag fick dåligt självförtroende av att hoppa honom.
Rosanna tyckte att han var lätt och jätterolig att hoppa, och att han var bra för hennes självförtroende då han aldrig stannar. Han passar en ryttare med bra balans som finns där utan att göra för mkt.
Quattra ger mig super självförtroende, hon är inte så känslig och kan stanna om man är för passiv, men bara man skänklar lite så hoppar hon glatt. Och jag har en förmåga att skänkla då jag tror att jag inte gör ngt.
Så det gäller verkligen att välja en häst som passar ens egen ridstil och temperament. Om man ser på Malin Baryard t ex så är alla hennes topphästar ganska lika.
Viveca - alltid redo för ett garv
Han är alltid på gott humör och redo för ett stort skratt :)
Viveca - känslan viktigast
Sitter precis och kikar på en som provrider en häst och det slår mig att känslan verkligen är viktigast. Oavsett om hästen är slö, pigg, het, supervälriden eller ganska busig och egensinnig. Så måste man verkligen känna att det ska bli superkul att rida denna häst.
Ibland är man sugen på en utmaning och vill ha en häst att utveckla, eller så vill man ha en tävlingsmaskin som man direkt kan gå ut och plocka rosetter med.
Nästan alltid när vi varit ute och letat så har det varit hästar att utveckla och man har tittat på vissa saker (typ hoppteknink och energi), vi har då bortsett från vissa saker. Den perfekta hästen finns inte, alltid är det ngt.
Men självklar har det blivit fel ibland, att köpa häst är lite av ett lotteri.
Quattra provred jag inte äns (vilket jag iofs inte rekommenderar) och hon visade sig vara en riktig vinstlott :)
Mer positiv och supergo´ häst får man leta efter :)
Viveca - Måste tyvärr säljas
Jag och alla våra hästar (verkar det som:)) gillar verkligen vårt skrittband. Det har hjälpt oss otroligt speciellt under vintern.
Men även nu när vissa hästar behöver skrittas igång är det ovärderligt. Ture till exempel är inte kul att promenera med. Antingen är han superslö eller så hetsar han upp sig och blir smått vild.
Har även haft stor nytta av det bara som back- och ryggträning för alla hästar. Bra för dem att kunna arbeta utan sadel, ryttare och träns. Även våra heta hästar brukar slappna av och gå snällt på bandet.
Men det är ju en av nackdelarna till att flytta från gården, att man inte kan bestämma allt (finns dock många fördelar oxå, såsom när hagar, vattenkoppar etc går sönder).
Dit vi ska flytta finns det tyvärr inte möjlighet att ta med bandet = snyft).
Man kan ställa in det på intervallträning med backträning och i olika hastighet beroende på hästens skritt.
Ny kostar den ca 180 000:- och vi säljer vårt för 110 000:- + moms.
Nå´n som är intresserad?
Viveca - snart flyttdax
Tiden går fort, snart går det flyttlass både hit och dit. Känner hur stressen kommer flygande.
Våra tre stora hästar kommer få det lyxigt värre, med nytt fint ridhus. Pemsan kommer fortsätta att bo i Norrtälje med lite ponnykompisar (om hon inte säljs förstås).
Förstår inte hur man kan motstå denna söta (superduktiga) ponny.
Vi vill sälja henne till en ny duktig liten ryttare som kan fortsätta att ha roligt med henne :)
Viveca - inredningsdetaljer
Gick runt i vårt hus och kollade in alla hästiga inredningdetaljer
Detta är vad jag hittade:
Min favorit :) Vad mkt kul vi har haft då dessa kommit i vår ägo.
Viveca - min favoritsadel hoppning
Det är en Butet flatback, tillverkad i Frankrike. Och såå skön att sitta i, har aldrig suttit i en sadel där det verkligen känns som man sitter fast, får ett skönt grepp med sätet.
Har läst på lite om den och då sägs det bl a att den passar de flesta hästar. Det tycker dock inte min sadelutprovare. På Nemo passade den inte alls. Men på många stora tävlingar ser man proffsryttarna använda samma sadel på alla sina hästar. Butet är den sadel som jag sett flest proffs använda.
Den är tillverkad i kalvskinn.
Nypris kostar den ca 30 000:- vi köpte dock denna begagnad för 17 000:-
