horserus.blogg.se

Lycka är att vara ute och jogga och plötsligt bli jagad av annans hund, haha. Hade jag ridit hade det inte varit lika kul. Men  nu var jag ju till fots med Sasha kopplad vid min sida. Lyckan var att jag fick en anledning att stanna och vila:) försöker springa 3 ggr i veckan, men i morse var det trögt.

 

Sasha tyckte oxå att det var kul då hon förstod att det var en snygging i form av en stilig Welsh Springer Spaniel och inte en mordtörstig bulldog....(inget ont om bulldoggar...)

 

Alltid lika kul då det inte är mina hundar som är olydiga. Känner mig såå snäll då jag glatt säger att det är ok att främmande hundar kommer farande. Tycker att det är så trist med folk som skäller ut varandra. När jag hade hund i sta´n blev jag ofta utskälld då jag hade min hund lös, så jag vet hur det känns.

Brukade säga till den ilskna personen " stackars dig som har så tråkigt liv att du måste hetsa upp dig för något så banalt som att en liten hund inte är kopplad" då blev han (var ofta en han) om möjligt ännu ilsknare... Ja alla har vi våra sätt att förgylla varda´n på:)

Det känns verkligen som om jag och Cillen tog ett stort kliv framåt i ridningen för någon vecka sedan... Cillen har som ni vet en väldigt låg kropp och hals som inte är speciellt proportionerlig och han har inte någon naturlig fin form att gå i. Utan jag har jobbat honom med huvudet upp i vädret, bara tänkt på att han ska få in bakdelen under sig, det är det det enda jag koncentrerat mig på. Gjort massor av övergångar etc för att uppnå det.

 

Men jag tror det var dagen efter tävlingen, då jag verkligen hade fått fram honom, så accepterade han handen på ett helt annat sätt. När jag började rida honom dagen efter så när jag tog tygeln accepterade han den och sänkte huvudet istället för att streta emot. Hela det ridpasset fortsatte han vara så fin och hela ridningen fick en helt ny känsla. Då visste jag att han kunde jobba i form också även fast föregående ryttare har berättat att han väldigt ogärna vill det och jag har ju känt samma sak. Men nu denna veckan har han verkligen varit superfin och jag rider nu på ett annat sätt för att ha honom mellan hand och skänkel som faktiskt går. När jag kortar tyglarna driver jag alltid framåt tills han accepterar handen och tar stöd, han är så himla fin och lätt i handen hela tiden så allt blir mycket lättare och roligare. Sen så ska vi fortsätta jobba med att han ska ta lite mer stöd i handen, han blir lite ålig och börjar flytta åt sidorna när jag har det jämna stödet i tyglarna när han går avslappnat, men för att kunna korta sig behöver han kunna ha det utan att sakta av.

 

 

Hoppade Cillen i ridhuset igår :) Mamma hjälpte mig att ställa upp en fyr-kombination som vi hoppade åt båda hållen. Cillen hoppade jättebra, väldigt runt och fint. Jag behövde inte göra så mycket utan mest sitta upp och var stilla, men det var viktigt att komma bra in, varken för stort eller litet då det påverkar hela kombinationen. Det är bra att öva på att hoppa ur sväng som det blev i högervarvet för det kan vara något jag tycker är svårt, att bibehålla galoppen och komma rätt. Det gick rätt bra, men kom för nära någon gång. Cillen var riktigt riktigt fin faktiskt, det kändes då och det syns nu på filmen, det är vid såna här tillfällen man märker hur bra han är! Vilket språng han har i sig, med lättheten han gör det samt noggrannheten. När han river blir han direkt mer försiktig, så rolig.

 

 

Idag red vi ut, ville ut och galoppera och få igång honom innan jag rider lydnad på volten imorgon innan det är tävling dagen efter! :) Så idag red jag på rörmossevägen som är en grusväg, den är ganska lång och går både upp och ner. På vissa ställen kan den dock vara lite hård, nydligen lade de dit mera grus som gjorde att det blev bättre underlag, men inte överallt. Så jag försöker även rida i kanten där det är gräs ibland.

 

Cillen är ju typ världens snällaste och brukar alltid försöka sitt yttersta, men även han har egna åsikter ;) Tex är det ridmässigt ganska stor skillnad på vägen bort och på vägen hem till stallet. På vägen bort kan han vara lite av en segis, man kan skänkla till honom i skritten och han ökar, men direkt när man släpper skänkeln saktar han ner igen, det går långsammare och långsammare tills han ibland stannar. Vid galoppfattningar är han lite långsam och tar några travsteg innan han börjar och är lång och seg. Vid vägen hem så får man istället passa honom så att han inte springer iväg och det är hela tiden sitta och korta och göra halter så han lyssnar tillbaka, han gör galoppfattning från halt och ja ni förstår. Han är så mycket lättare att rida på hemvägen när han har mer egen motor, men samtidigt är den segare varianten jag behöver öva på då det är viktigt att få ihop honom när han är så. Men idag var han i alla fall väldigt eftergiven i halsen nästan från början till slut! Direkt när vi började trava sänkte han huvudet och jobbade lägre :) 

 

En annan grej man märker han anpassar efter situation är rädsla för saker. När vi tex rider hem sista biten upp på vår grusväg brukar han bli rädd för en soptunna bakom honom som vi ridit förbi och kan helt plöstligt skena iväg upp till stallet och hagarna. Men nu har vi flyttat hästarna och Cillens kompis Ture rider man förbi innan man rider förbi soptunnan, och när han inte har nytta av att vara rädd då han inte vill åt det hållet är han kolugn hela den vägen där han egentligen brukar vara "rädd". ;) Det är ganska roligt faktiskt att uppmärksamma hästarnas beteenden så här, man kan försöka lära sig lite hur de tänker! :p

 

 

Nu är jag hemma efter en vecka på Rhodos! Det var superkul även om man nu kommit hem sjuk. Men med hästar hemma finns inte så mycket utrymme att tänka på sig själv utan jag fick byta om och dra ner till stallet! :) Hälsade på mina fina hästar och red sen Cillen. Han var superfin! Mamma har som ni läst ridit honom ett par gånger när jag varit borta, superbra med någon som kan hjälpa till så han håller igång och inte blir stel! De andra dagarna har hon haft honom på skrittbandet :) Men jag byggde upp en studs på volten och hoppade den samt jobbade honom i övrigt. Han var väldigt pigg idag och då blir han så mycket lättare och rida eftersom han får mer kraft att korta sig samtidigt som han har suget framåt. Dock fick jag ta det försiktigt för jag märkte att hans högra framsko var halft avtrampad. Det var tre sömmar som hade lossnat så skon satt inte riktigt som den ska.

 

Läste Ridsport till frukost och blev inspirerad av en artikel av Peter Markhne. Han skrev om vikten av övergångar och att vara lätt i handen. Vikten i händerna ska bara vara vikten av tyglarna. Jag kommer ihåg när jag började ta dressyrlektioner för miljoner år sen, då skulle man ha ett mjölkpaket i varje hand...

Jag gillar verkligen dagens lätta ridning. Det jobbar vi med när det gäller alla våra hästar.

Det var så roligt att rida Cillen idag, hade fått stränga order om hur han skulle ridas från Rosanna. Och Peters ridning fungerade jättebra. Vart tionde steg gjorde jag övergångar eller tempoväxlingar. Han var lydig för skänkeln och alert.

Vi red ute i skogen i cirkus en timme. Hade på mig väst, då han kan vara busig men han var jättesnäll.

 

 

 

Red nyss en uteritt på Pemsan! Det lilla energiknippet som om jag släppte tyglarna skulle vara i 180 på en sekund! Så kändes det på vägen hem på grusvägen haha.. Men jag lät henne inte springa utan satt ner och försökte jobba henne hela tiden, gjorde även massa halter för att hon skulle lyssna på mig. Ibland får man verkligen till det, hon har så lätt för att samla och jobba så det är väldigt trevligt och på så sätt lätthanterligt att rida. Tex när man rider markarbete med henne på volten, hon är som en dröm! Kan gå i stadig form, vara lugn och korta och länga galoppen av små hjälper. Det är det jag gillar så mycket med henne, hon är väldigt känslig och lyssnar bra på vikthjälper, rösten och saktar av om man klämmer med knäna. Dessa signaler måste hela tiden vara lagom och jag tror det kan vara svårt att trycka på rätt knappar första gången man rider henne, det tar sin tid att lära sig.

 

Vid hoppning tänder hon alltid till och visar lite vad hon går för, de två sista galoppsprången tar hon tag i hindret och hoppar sedan med den spänst bara hon kan! Hon är en väldigt känslig ponny som kräver sin ryttare, men när man väl förstått sig på henne är hon underbar!! Men jag hoppas det snart kommer någon liten ryttare som har en bra känsla och tron på att de kommer lära sig varandra, som sedan blir det där oslagbara teamet! :)

 

Då hon är till salu får ni gärna höra av er om henne, hennes annons finns här  och nu är hon ute för ett alldeles för lågt pris enligt mig. Men vi har ganska knappt om tid att sälja henne.

 

 En härlig bild på oss tycker jag!! :D